onsdag 23 januari 2008

Ojdå!

Det verkar som att allt som tillverkas i Indien har något fel. Stort eller litet. Söker du, så lovar jag att du finner! Detta gäller inte kläder, för det är dom grymma på. Till och med de fattigaste har saris i vackra tyger. Männen har ofta vit skjorta, svarta brallor och barfota fötter.
Här kommer några saker i vår lägenhet som visst blev lite fel när de tillverkade:

Ojdå! Nr1 -Vi råkade visst sätta vattenkranen lite för långt bak, så allt vatten rinner ut på handfatet och sen golvet!
Ojdå! Nr2 -Vi sydde så stora kuddar till soffan och fåtöljerna, så det går knappt att sitta i dom! Typiskt!
Ojdå! Nr3 -Vi plastade in stolen innan vi skruvade på benen och ryggstödet, så nu hänger det ut små plastbitar överallt! Attans!

Shit happens - Självklart, men det här är bara några av sakerna som är lite fel. De flesta dörrar är helt jäkla snesågade och det mesta man ser är monterat så snett att till och med en halvblind ser det.

Det känns som detta speglar hur Indien fungerar väldigt väl. En snabb shoppingrunda tar lätt 3 timmar. Jag var på ett varuhus med 5 våningar, där allt man plockade på sig på en våning skulle slås in i en kassa manuellt, medan gubben som envisades med att bära shoppingkorgen plötsligt var totalt lost med prylarna. Efter allt var inslaget fick man en kvittokopia på varorna som valts och sen lämnade man sakerna på den våningen och gick till nästa och plockade vidare. Samma visa där... 
När all shopping var klar gav man kopia på kvittona i en kassa och gick vidare till en annan för att betala och kvitton stämplades i rask takt. Därefter tog man de stämplade kvittona och gick till en ny disk för att hämta varorna. Där trängdes ett 50-tal personer. Såklart var det jäkla massa strul, för att varor från andra våningar inte kommit och prylar låg huller om buller så personalen vadade i allt från stålmuggar och skurmoppar till trådlösa telefoner. 
Jag tror jag fick med mej allt jag betalt för, men det gäller att komma ihåg vad man köpt, pricka av sina kvitton, hålla ut armbågarna och skrika att DEN DÄR BLÅ HINKEN I HÖRNET DÄRBORTA ÄR MIN!!!

1 kommentar:

Per-Olof sa...

He he he, man vet inte om man ska skratta eller gråta... Hoppas allt är bra annars!