Mamma Mu

Stockholm är packat och klart och avslutat för den här gången. Första veckan bodde jag som ni såg hos brollan, Ukke och Clara. Andra veckan har jag slaggat på Mlis gigantsoffa!
Under dessa veckor har jag hunnit starta skolan (Forsbergs) samt haft praktik hos Dakota och Kärnhuset, som är två super reklambyråer i Sthlm under samma tak. Tiden där har varit mycket givande. Har lärt mig massor, fått inspiration och träffat en bunt nya sköna människor! Blir så sugen på att jobba på ett sånt ställe! Har trivts väldigt bra och det var lite deppigt att åka därifrån igår, but a housewife´s got to do what a houswife´s got to do (typ städa, tvätta och stryka och allt annat som Leema gör...) (Och nu ska ju inte Diggarna bli ledsen för jag har trivts hos er med).
I skolan har jag lämnat in min första uppgift som jag är ganska nöjd med. Är inte 100% nöjd, men det känns ok. Vissa delar av uppgiften känns lama, tråkiga och fula, men jag pluggar ju för att lära, så jag hoppas på en rejäl avhyvling av lärarna!
Idag har jag rest genom ett höstigt och soligt Sverige och nu sitter jag hos mamma i Domsjö och kollar på Doobidoo och har ätit kött och druckit vin. I morgon ska jag rensa fyra kilo kantareller, sen får vi se vad som händer. Ska plugga till veckan och bli grym! Looking forward to that!

Stockholm

Nu är jag och hälsar på hos Johan, Ulrika och Clara. Det är fullt upp med barnlekar och bus. Vi har ätit, badat, lekt och nu i eftermiddag ska vi ut och plåta lite.
I lördags började skolan. Känner att det är svårt att komma in i typografi-tänket. Är väldigt insnöad på pixlar... Har läst en halv bok nu i alla fall och lite har gått in. Har dock inte börjat med uppgifterna. Behöver mer skinn på benen och hoppas på att få lite goda råd under praktiken som startar i morgon hos Pål.

Zzzzzzzz

Chennai -Staden som alltid sover

Långsamt, långsamt slår kassörska in mina varor i kassan. Sloooooooowwwwww moooooooootttiiiiiioooooonnnnnn. Det tar minst fem minuret från hon började fixa med mitt tills jag kommer ut ur butiken med tre Ginger Ale och två ostar.

När dom inte gör saker väldigt, väldigt långsamt, sover dom. Folk sover på de mest underliga ställen. En dag såg jag en hel familj på cyckel, som liksom bara somnat i farten och mitt på gatan satt allihopa och sov över styret.
Här finns ingen stress, mer än hos oss expats som blir stressade av att vänta... Jag säger inte att vårt sätt att leva ska vara någon slags mall för resten av världen. Det är bara olika.
Jag kommer aldrig lära mej att sova på cykel. Kommer alltid att bli stressad av långsamma människor. Man kan aldrig lära gamla hundar att sitta, så sov ni kära Chennaibor. Internet har gjort världen mindre, så en dag blir det kanske någon bra jobb -och sovbalans.

LIttle Lambs School

Igår var stjärnteamet ute på uppdrag igen! Denna gång bar det av till en skola ca en timme utanför centrum. Som extraresurs till teamet hade vi denna gång med oss Wilmer Töörn, som fick äran att bära kameraväskan (vilket han gjorde med beröm godkänt). Jag ska inte berätta så mycket om skolan här på bloggen, eftersom jag inte vet så mycket. Hade fullt upp med plåtningen. Ni får läsa reportaget som Anna Töörn sitter och filar på senare. Det var i alla fall mycket intressant och så söta barn!







... Och så till något heeeelt annat. Anna var så snäll och gav mej beröm i sin blogg, därför tänkte jag vara snäll tillbaka. Inte för jag måste, men för jag vill. Anna är en supertjej som jag trivs väldigt bra ihop med, utöver det är hon är grym reporter, men det jag vill komma till just här är att hon är en grym träningstjej!
Hon tränar varje dag. Dans, pilates, löpning...
Här i Indien tränar jag mycket på gymmet. I Sverige var jag periodare, men jag ser mig själv som en idrottsmänniska. Har spelat fotboll massa år, hållt på med gymnastik, basket, innebandy, jiujitsu mm. Trots all denna träning orkar jag inte springa mer än typ 15 minuter. Sen är jag DÖD. Det har alltid varit så. Först kramp, sen död och blodsmak i munnen.
I söndags pratade jag med Anna om detta och hon tipsade mej att inte spring för fort. Det har ingen sagt till mej tidigare. Idag på löpbandet testade jag detta och det gick hur bra som helst! Ingen kramp och ingen död. JAG sprang 40 minuter utan att bli för trött!!! Efteråt kändes det mycket bra och benen var lite skakiga, men jag hade lätt orkat en timme!
Så, TACK ANNA!
När jag klarar en timme ska jag fira mej själv med nya snygga/funktionella träningskläder. (Kommer antagligen bli imorgon).