GULDTOLLE-GALAN 2008-2009

Korka upp skumpan och

Trummmmmmmmmorrrrrrrrr!!!!!!!!

Nu, mina damer och herrar är det dags för den stoooora Guldtolle-galan 2008-2009!

Kategorierna är de som följer:

-BÄSTA SERVICE

-SÖMNPRISET

-ÅRETS LÖGN

-BOY BAND 2008

-STÖRSTA BESVIKELSEN

-SMARTASTE PROBLEMLÖSAREN

Och nu till prisutdelningen!

BÄSTA SERVICE

Motiverning: Denna butik har förutom att ta tre gånger så mycket betalt som andra butiker, förgyllt vardagen i Chennai. Alltid får man en trevlig curry-rap i ansiktet precis när man fläskat upp sina 1000Rs sedlar. Alla känner att det är kul att torka de dyra förpackningarna med alcogel när vi kommer hem!

Vinnaren ääääärrrr AMMA NAANA!

SÖMNPRISET

Motivering: Juryn har dagligen sett många sovande människor på olika platser som trottoarer, på cyklar och i hål, men i mångfalden har vi valt en sovare som är mycket sällsynt och priset går till......

Den sovande ångvältskillen! Grattis till dej :)

ÅRETS LÖGN

Motivering: För att med trovärdighet de tre första telefonsamtalen gett oss förhoppning om effektivitet och kvalitet i vårt nya land. Därefter dykt upp en vecka efter avtalad tid och ett stort antal lögner om att ni hela tiden stått runt hörnet.

Grattis AIRTEL (Ni får ingen bild).

BOY BAND 2008

Motivering: Att med så ostämnda instrument som ni, fått stå så länge och lirat på ett femstjärnigt hotell, är övriga ord onödiga. 

Och de som vinner är inventarierna på Chola Sheraton!

STÖRSTA BESVIKELSEN

Motiverning: Denna vinnare har eventuellt adressen och kan förstå vad som står i denna blogg. Det är meningen. 

För att kalla sig ett konsulat och skita så totalt i sina landsmän, förutom på fest och i mingel, går priset tiiiiiilllll: Svenska konsulatet i Chennai. Hoppas ni inte fortsätter i samma spår. Lycka till!

Nu till sista priset,

SMARTASTE PROBLEMLÖSAREN

Motivering: Även detta pris är riktat till ett femstjärnigt Sheraton hotell som gör allt för sina gäster och kan muntra upp en regnig dag... Med damsugare... På parkeringen.... Under tak när resten av staden drunknar. Detta kallar jag Service!

Keep up that good Spirit, Park Sheraton!

Grattis alla vinnare och tack alla er som deltagit under den stora Guldtolle-galan. Tack Chennai. Med detta lämnar jag BollyBloggen.

Over and Out!

Det var den resan, eller vad säger man?

Idag är allt konstigt. Flyttgubbarna har tagit alla våra möbler och jag har eventuellt fått mitt sista Indienbryt. Känns bra att komma till ett land där ordning är en av paragraferna i systemet... 

Leema torkade tårarna på sarin när hon gick och jag önskade henne all lycka i framtiden. Hon jobbar egentligen eftermiddag hos en annan familj, men hon ville vara med mej. Hon sa att ingen trott på henne så som jag gjort, vilket känns bra. Mitt budskap om starka kvinnor har gått fram och förhoppningsvis smittar hon av sig på några till!

Just nu känns det som det var förra veckan vi kom, men så mycket har hänt. Både med oss och att vi är denna erfarenhet rikare. 

Som jag sagt tidigare är det svårt att beskriva livet vi levt. Många tror att det enbart är guld och gröna skogar, men nej nej. Absolut inte! Det har varit kämpigt och spännande. Ordet glamour och Chennai kan man inte sätta i samma mening om man inte är sarkastisk... Vi har däremot gjort många resor och det är lyx, lyxen av att leva som vi!

Nu åker vi snart mot nya äventyr!

Shit!

Kom precis på att om en vecka, ganska precis nu, om vi har tur tidigare, Är vi i Vålånger! Det är helt sjukt!!!! Från en ytterlighet till en annan... Hur kan världen vara så liten, när den är så olika?

Avslutningsfest - Lugnet efter stormen

Festen gick över förväntan! Alla pratade och klackarna var i taket! De var nöjda med den indiska maten vi beställde, men pizzan var det som gick åt först! Ramesh mamma, (hon den stora i grön/gult), kramade mej flera gånger och höll mej i handen. Hon är så ledsen att vi ska åka. Alla är ledsna. Vi med på ett sätt. På ett sätt är vi glada :)

Nästan alla på en bild. De var överallt!

Domenique och Praveen hade eget bord. Väldigt väluppfostrade killar!

Ramesh och Lakshman.

Bavahni! Sjövild!

Efter festen... Det var tur att dom kom nu och inte när vi flyttade in. Allt var kletigt och mattan fick vi slänga ut idag... Hela soffan var full i glitter, men det är klart det ska vara glitter efter ett kalas!

Avslutningsfest - Förberedelser

I kväll smäller det! Avslutningsparty hos oss för Leema, Ramesh med familjer. Totalt blir vi 13 personer! Det är första gången Ramesh family är bortbjudna, så de är väldigt nervösa och att vi är västerlänningar gör det inte mindre pirrigt. 

Leema sitter alltid på en matta i tvättrummet och äter, vilket i början kändes konstigt för mej, men nu i efterhand förstår jag att hon känner sig mer bekväm med det. Jag är inte ett svin alltså... I kväll sitter vi alla vid samma bord (eller två, vi får inte plats annars). Jag vill att dom ska känna att dom hädanefter kommer vara våra vänner och med vänner funkar det på detta vis!

Det är svårt att förklara alla nyanser här med klasskillnader och sånt. Känner ibland när jag skriver att saker kan missuppfattas. Jag jobbar verkligen för att Leema ska få ett självförtroende och inte hela tiden bli överkörd och att Ramesh ska känna sig som världens bästa driver och person! Han är redan en stark hane...

Vi har planerat hämtmat för att gästerna ska känna sig bekväma. På menyn står Chicken Tikka, Naan, Daal, några indiska röror samt pizza. Fördrinken blir en fruktsmoothie och till efterrätt serveras te eller kaffe med fina bakelser.

Efter middagen ska vi visa ett bildspel på projektorn som jag satt ihop med bilder från Sverige. Tror dock att vi måste ha en geografilektion först med Google earth, så de fattar vart Sverige ligger...

Typisk indisk väggkylt

Nationaldag!

Tror man firar svenska högtider lite extra när man bor utomlands. Årets nationaldag firades hos Daniel och Anne-Louise med svensk knytis. Per kom med en hel kylväska full av svenska smaskigheter. Anne-Louise hade gjort egen sill, rödbetssallad och annat gott. Vi hade med oss Leemas köttbullar, vaniljglass, vin och skumpa. Allt var super, men jag har fått något fel när det gäller svensk mat. Blir tvärmätt direkt! Så tråkigt! Testade inte ens korven!

Det lyxigaste bordet jag skådat i Chennai!

Efter sill, rödbetssallad, Jansson, nubberöra, korv, svensk ost, knäcke, köttbullar och snaps blir man lagom ljummen!

Lucas fick i alla fall smaka på korven och blåbären. Sen blev han också trött.

När barnet sov tog Per hand om leksakerna.

På midsommar har alla åkt hem utom vi. Det kommer kännas konstigt, men då är det bara en vecka tills vi kan frossa i all god mat igen!

Så ja...

... nu kom dom första tårarna...

Världens bästa Driver!

Herregud vad jag kommer sakna både Ramesh och Leema! Troligtvis kommer vi aldrig ses igen, vilket inte gör det lättare. Båda två är så roliga, än fast vi ibland har bråkat, men det är klart att det blir så när man träffas i princip all vaken tid...

Idag bad Ramesh mej att ta den här bilden. Han bad specifikt om en bild där det ser ut som att han håller handen på templets topp och det fick han! Har printat bilden och ska ge den till honom i kväll. Det är typiskt honom att göra sådana saker! Varje dag säger han alltid något roligt och smart på sin indiska engelska. Han skrattar ofta åt mej. Det är ju en stor skillnad mellan kulturerna och ibland när jag berättar om Sverige blir han helt chockad. Inga kor på gatorna? Vart har ni korna då? Har ni kokosträd? Inga palmer!!! Varför bor inte ni med Mats familj? Frågorna har varit många och efter en sån pratstund blir det alltid tyst. Tror han funderar. Samma gäller Leema. Hon höll på att kvävas när jag sa att mina föräldrar är skilda och har nya partners, samt att dom inte är gifta med sina nya livskamrater. Så sa jag som pricken över i:t att den enda i min familj som är gift är jag! Då skrattade hon så hon satte dahlen i halsen!

Vi kommer ha ett avskedsparty hemma hos oss för Leemas familj och Ramesh familj. Festen kommer äga rum 17/6 klockan 20.00 då det ska bjudas på mangosmoothie, indisk mat, pizza och efterrätt. Leema konstaterade att alla kommer vara väldigt blyga när dom kommer till oss och det förstår jag. De flesta här ser ju på sina anställda som tjänstefolk och enbart det. De är så kuvade. Ska helst inte synas. Jag har alltid sett på Leema och Ramesh som mina vänner och nu när vi flyttar vill jag gärna ha dom kvar som det, men utan chef - anställd rollerna.

Det kommer snart bli många tårar och ni som känner mej vet ju att avsked inte är min starkaste sida...

Högt blodtryck pga sjukhusbesök

TA MEJ BORT FRÅN DEN HÄR CIRKUSEN ASAP! Så känns det idag!

Har under det senaste året känt att man lär sig leva med att ingen kommer i tid, ingen har koll och alla yrar runt. Har trott att jag funnit ett sätt att handskas med detta land, men inte. Indien går bra att leva i när man inte behöver fixa massa saker! När vi flyttade hit var det ju mycket ilska och stort kaos.  Efter allt var fixat var det i stort sett frid och fröjd. Nu när vi ska flytta igen är cirkeln sluten... Är så jäkla arg att jag kokar! Har inte lärt mej ett skit känns det som!

Det är ju mycket att stå i inför en flytt. Flyttfirmor (som inte kommer i tid och därefter kladdar på allt), långa samtal med agenten för husan (som säger en sak till mej och är så otrevlig mot Leema att det inte är acceptabelt), avslut med Indiska organisationer (som försöker få mej att lära kineser knyta sari) och hälsoundersökningar...

... Det var här monstret Elin vaknade efter 12 månaders dvala...

...Tisdag morgon stod vi klara på Apollo Clinic för att göra ett gäng undersökningar som behövs för att få ett längre visum i Kina. När jag bokade tiden sa jag att det var viktigt att vi fick träffa en läkare först, eftersom det är speciella saker som måste kollas, men så klart hade de ju ingen kolla på detta när vi kom. Efter någon timme fick vi i alla fall träffa en läkare som fyller i ett formulär med tester som ska tas.

När vi började ta proverna tappas papper bort minst tre gånger, vi blir skickade upp och ner för trappor utan att veta vilket ärende vi har där, vilket gör att någon får ringa till någon på en annan våning som heller inte vet något. Det hela känns lite dumt när man går fram till en disk och de frågar vad man gör där och det enda sanna svaret man har är "Inte en  jäkla susning'".

Efter ett antal timmar och frustration var vi klara. Jag frågade om vi inte skulle göra en synundersökning också, men nej, nej. Det skulle vi inte. (Svaret var samma alla fem gånger jag frågade).

Idag klockan 10 var det dags att träffa doktorn för resultat. Mats kunde inte komma, men det var ok att bara jag kom. Det skulle ta en kvart. Klockan 14.00 var jag klar!

Mellan klockan 10-14 var det många vändor. Synundersökningen var ju inte gjord, Mats var inte där. Han måste ju närvara! Hela tiden var det en patient före mej till läkaren... Stackars tjejen i disken började nästan gråta när jag var ett sånt svin och jag tycker inte att det är coolt att vara det! Jag känner mej dålig, men jag verkligen hatar när folk ljuger för mej och det gjorde hon många gånger! 5 minutes madam... 5 minutes...

Hela tiden känns det som att det är första gången dom har en patient. Jag fick fel journal tre gånger. Ser jag ut att heta Hare Krishnan? 

När jag gick för att göra synundersökningen sa de även "one patient before you". Efter att ha sett tre personer gå in till doktorn åkte jag hem. Jag var så arg, men sen lugnade jag ner mej och åkte tillbaka, väntade 15 minuter, då var det min tur.

När det slutliga testet var klart hade jag fått direktiv av doktorn om att komma tillbaka, men då hade hon åkt... Dessutom ser jag på mina papper att vi saknar örontest, färgblindtest och något till test. HUR SVÅRT KAN DET VARA??????????

Jag sa till stackars tjejen i disken igen att vi inte hade alla test och att det kändes som det var ett gäng glada amatörer som startat en klinik och så säger hon, skönaste kommenaren av alla: 

- "I can write that you tests are normal". Ha. "Are you a doctor?", frågade jag. "Noooo, madam, I´m not"....

Sen ställde jag mej bakom disken och stämplade våra papper med lämpliga sjukhusstämplar utan att någon sa något, men vi måste dock komma tillbaka i morgon för några tester, samt att vi faktiskt inte fått veta om vi är friska eller ej... Det är lugnt. Hon sa att det bara kommer ta 15 minuter...