Skora fötter stor...sko

Igår var det en sån där fantastisk dag som man bara får uppleva i Indien! Efter yogan åkte jag med vår tillfällige driver i hans fula bil ut på gympasko-jakt. (Vår bil och driver är på verkstad, så vi har inte kickat någon mer). Gatan där Nike, Adidas och Reebook ligger på är ca 500 meter från vårt hus, men trots det korta avståndet tog resan 20 minuter, för chaffisen villade bort sig. Jag var väldigt tydlig när jag sa vart jag skulle. Det kunde inte bli fel, men tydligen hade drivern vaxproppar i båda öronen, så han körde en "genväg" alldeles för långt bort, sen körde han in på gatan där butikerna ligger och backade ca 200 meter för att komma till butiken. Jag satt i det svettluktande baksätet och skämdes när de andra bilarna i rusningstrafiken tutade åt oss.

Väl inne i butiken berättade jag vad jag var ute efter och expediten gick och hämtade ett par skor i storlek 41!!! Jag har mellan 37 och 38, men han tyckte att de satt perfekt med ca 5 cm luft framme vid tårna och ett rejält glappande när jag testgick. Stupido! 

Det är något speciellt med indier i gympaskor. Alla har FÖR stora skor, så det glappar och de ser ut som små L som springer runt. Jag hade en teori att de köpte för stora skor för att de var fattiga och att de skulle växa i dom, men vuxna människor växer ju inte så där fruktansvärt mycket... En annan teori var att om man är 4 medlemmar i en familj och plussar ihop deras skostorlekar och delar med fyra, så kan alla dela på ett par skor,  men tydligen är det bara så att butiksbiträderna har fått det hela om bakfoten och tycker att det är så skor ska vara...

När jag demonstrativt visat killen i butiken att han var helt snurrig gick han och hämtade skor i storlek 37, som var lite för små. Jag sa att 38 skulle varit perfekt, men då säger han att det finns inga storlekar mellan 37 och 41! Herregud! Jag bara skrattade, sen kom han med UFOdojjorna som är på bilden i storlek XS och dom passade och var faktiskt väldigt sköna! Men väldigt, väldigt fula.... Tror i alla fall att jag kommer kunna springa snabbt i dom. 

På vägen hem körde drivern ner i ett hål i marken och jag fick berätta att han måste trycka lååååångsamt på gasen för att komma upp, men hans öron var fortfarande igen pluggade. Hans lösning var att gasa så mycket som det bara gick i sanden. När vi kom ur gropen efter en lång stunds spinnande var det ett stort rökmoln efter oss. Nästan som i en vesternfilm! Rätt coolt och rätt pinsamt.

Girls night out

Indiska tjejligan från onsdagens ladys night! Från vänster är det Mangai som är dansare, modell och Bollywoodskådis, Sharmilla i grönt jobbar på Global Adjustment som hjälpt oss med allt från lägenhet till husa, Giri är vår landladys sons fru och hon jobbar som inrednings designer och längst till höger är det Charlotte från England som också är housewife. Som bilden visar är indierna helt galna i sina mobiler. De bär dem som en extra kroppsdel.

Tyvärr droppade de svenska tjejerna av efter fördrink och ostbricka hos oss, men vi gick vidare ut till Speedbar där det var alldeles rökigt och för hög musik. Man börjar ju bli gammal och pallar inte trycket längre. Vi gick vidare till Leather bar (passande namn i Indien?), på Park hotel och där fick vi ett bord utomhus där det var  lugnt och tyst. Planerna för kvällen var att dansa, men det tar vi nästa gång då det är tjejkväll hos Giri med Bollywood som tema!

Prioritering

När jag köper kläder brukar det vara en lapp i plagget som berättar om hur det ska tvättas och vilken storlek det är. I mina nya indiska pyjamaspants fanns det ingen sådan. Istället fanns denna...

...och det är ju himla tur om man är på hajk eller är fakir. Eller är lappen till för förhöjda pruttrisker i currylandet? Hum?

Det reder sig sa kärringen som sket i såsen

Jag tror jag har förstört vår stackars Leema! 

För några veckor sedan frågade jag henne om hon kunde hänga in tvättade och strykta grejjer i min garderob. Jag vill ju gärna ha mina kläder i färgordning och att alla galgar ska vara av samma typ, så jag visade henne mitt system och hon lovade att fixa det i fortsättningen. Tror dock hon tyckte det var lite märkligt, men det är klart att de ska se fint ut i en garderob när man lägger så mycket pengar på kläder som jag gör!

Jag har varit lite passiv i hushållet de senaste veckorna. I vanliga fall brukar jag tvätta och städa lite på helgen när hon är ledig, men har inte hunnit förrän i dag då jag öppnade Mats garderob och ser att allt är färgmatchat även där! Mats är mer den typen som bara slänger i kläderna, men nu var det fina jämna högar i typisk Elin stil!

För en stund sedan var jag inne i tvättrummet och upptäcker detta och hon hade även hängt alla kläder på torkstället i färgordning...

Hon vill verkligen att jag ska vara nöjd med hennes jobb och det finns det inga tvivel om att jag är heller! Hon är bäst! Hoppas dock att hon kommer kunna ha ett normalt förhållande till sortering av detta slag i framtiden!

Goa grannar

Sånt här kan man fördriva sina dagar med när man är hemmafru...

... Det är ett kollage hur jag vill göra med inredningen i vardagsrummet i stugan. Jag gillar att göra inredningskollage, men det blir aldrig exakt så i verkligheten. Det är inte alls säkert att möblerna passar lika bra i rummet som det gör i huvudet, men man kan börja med några möbler som man tänkt och sen se åt vilket håll det bär iväg. I stugan vill jag, vet inte vad brollan och Ukke vill, men jag gillar i alla fall Laura Ashley stilen i ett sommarhus. I lägenheten i Malmö har jag mer minimalistisk stil med lite dansk design känsla. Perfekt då att ha två hus, så får man utnyttja bredden i shoppingkunskaperna! Eller nu är det ju faktiskt tre ställen jag har att inreda! Den minimalistiska lägenheten i stan, det lantligt romantiska huset vid havet och den megastora indisk/svenska lägenheten i Curryland. Jippi hurra!!

Apropå lägenhet i Indien. Liksom andra hus med lägenheter har även vi grannar. Närmast oss bor den gamla damen som äger huset. Hon är liten och rynkig och lite lik E.T. I måndags bjöd hon in oss på middag. Jag räknade med att äta en lätt lunch, för indiska middagar är inte att leka med. Maten tar aldrig slut och när alla grytor till sist är tomma brukar man avsluta med en sliskig och fet efterrätt. Alkohol hör inte till mattraditionen i Tamil Nadu. 

Husägaren är Brahmin, vilket innebär att hon är den högsta kasten, närmast gud och hon får inte röra varken kött eller ägg. När jag pratat med henne tidigare har jag fått känslan att hon svävar lite över alla andra både för sin kast, sitt temperament och att hon är stenrik. Jag var faktiskt lite rädd för henne och köpte därför en extra fin present med doftljus, rökelse och ekologiska tvålar. Man vill så klart ge ett gott intryck!

19.30 var vi finklädda och ringde på hennes dörr. Strax därefter kom även hyresgäster från två andra lägenheter. Skönt att slippa fokus bara på oss... Vi satte oss ner i vardagsrummet och blev serverade en GT till min förvåning. Jag trodde inte traditionella brahminer drack alkohol, men mängden av detta i min drink var högre än en redig norrlänsk grogg! 

Efter lite småprat kom plockmat in. Det bjöds på paneer (smakar lite som tofu), knyten med kikärtor och andra indiska tapas. Till detta dracks sprit och vi blev ständigt påminda om att skynda på att dricka, så vi kan fylla på... 

Kvällen fortskred med tapas och drinkar. Ingen middag. Vid 23 tiden smakade GTn som en Dry Martini utan vermot. Festen kändes som den var på väg att flippa ur. Hyrestanten satt i soffan och sluddrade om att jag inte ska vara svartsjuk, men hon gillade Mats väldigt mycket."Han är en så himla snygg och väluppfostrad" sa hon upprepade gånger. I ena hörnet sprang en husa runt med ett elektriskt mygg racket och mellan varven skrek tanten fireworks! när en mygga brändes. Lite innan 24 kände vi att det nog var dags att gå. Samtalen blev bara mer och mer dimmiga (typ viii är kompisar 4ever stilen). Den indiske mannen på våningen över oss tjatade om att jag skulle släppa ut håret, för han ville se hur långt det var och sen skulle hans fru klä mej i en sari, men jag var inte så sugen på det. Mats lovade att han ska ta hand om damen så fort hon behöver något, vilket han står för även idag. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att trots en mindre alkoholförgiftning fick vi alla fall en fin, men lite oväntad grannsämja!

Cancer Institute

Förra veckan var jag och Anna Töörn på Cancer Institute i Chennai för att göra ett reportage   och intervjua en läkare som är här några månader för att jobba. Sjukhuset tar emot människor där inte alla har möjlighet att betala sin sjukvård och är därför mycket beroende av donationer och läkare som verkligen känner sitt kall. Artikeln kommer publiceras i tidningen Onkologi i Sverie. Jag antar att inte alla får den hem i brevlådan och därför lägger jag upp några av bilderna här. Om ni är intresserade av den slutliga artikeln kan ni spana efter nya numret på www.onkologiisverige.se Det kommer nog ut i slutet på april.

Sjuksköterska CN Janaki

Patient på barnavdelningen

Verktyg för att märka ut område som ska behandlas

Sovsal på barnavdelningen

Lunch i en av kvinnosalarna

I väntan på besked och behandling

Långväga patient på patienthotellet

Journaler i arkivet

Några av barnen på barnavdelningen

Turistaz

Finn två fel

Söt

Nu har Suzanne åkt tillbaka till Sverige och jag är själv igen, men bara idag. I morgon kommer Jesper och han stannar här till fredag! 

Vi hann med några sevärdheter under Suzannes vistelse. Mylapore templet besökte vi första dagen där vi faktiskt lyckades pricka in en festival! Ett jäkla ös var det med karuseller och gigantiska statyer av gudar och annat! Långfredagen spenderade vi i Pondicherry och Auroville. Tyvärr regnade det hela dagen, men ändå en trevlig utflykt! Vi åt lunch på Le Duplex som kombinerar Indisk och Fransk mat. Stället har ingen kyl, utan handlar färskt och ekologiskt två gånger om dagen. Utöver det har vi bland annat besökt Ideal beach resort för att få lite sol, Mamallapuram med sina stenskulpturer, Bella Ciao och ätit lovely pizza, Spencer Plaza där vi köpte sjalar och gick vilse. Mer shopping blev det på Citi Center, Fab India, Anoki och Amethyst. Egmores tygmarknad besökte vi två gånger. Meterpriset ligger på ca 30 Rs (5 kr ungefär). Fynden tog vi med till skräddaren som sydde upp lite saker till Suzanne. Också det väldigt billigt! Jag lämnar tyg och hämtar kläder hos henne mest hela tiden känns det som...

Suzanne var även ute lite själv. Jag fick magsjuka eller influensa eller något annat skit och var tvungen att vara inne några dagar. Det är tur att vi har drivern! (Har precis fått en ny igen. Tror vi är på nummer 9 eller 10).

Att vara turist i Chennai är inte det lättaste. Man kan inte gå på gatorna. Det tar tid att lära sig hitta eftersom tendens till struktur är obefintlig och det finns egentligen inte så mycket att se, mer än livet som pågår i minsta lilla skitiga gränd. Överallt är ett myller och en sak jag tycker om är att i myllret verkar de flesta vara rätt nöjd med livet. De har ett helt annorlunda socialt liv än vi har och det väger nog upp mycket annan missär. Apropå skitig, är detta den skitigaste staden Suzanne sett och då måste jag tillägga att hon är väldigt berest...

Nu antar jag att jag skrämt bort alla eventuella besökare. Chennai är inget för mesar, men det antar jag inte att mina vänner är, så på med handskarna och ner till grytan!

 

Grönalund är ball, men detta är det FETASTE!

Mamallapuram

Två odjur till och Gandhi

Dagens odjur

Guldbollen försök nr 2

Jag kom....

... Jag såg...
... Jag segrade!!!

Nästa gång ska jag gå in i den! Verkar vara jäkligt coolt med massa trappor som leder upp till salen i marmor med kristallen. Ingångarna går in mellan de röda stenblocken, så jag antar att dörren ligger precis under bollen.