Pondicherry

I helgen har vi varit i Pondicherry som är en gammal fransk koloni, 2,5 timmar från Chennai. Staden har fina byggnader i gammal fransk stil med högt i tak och mycket trädetaljer. Maten är en blandning av europeisk och indisk och eftersom det ligger vid kusten, är så klart seafood etta på menyerna!

Tyvärr fick vi inget rum på de tidstypiska hotellen, men vi gick i alla fall in och kollade. Nästa gång ska vi boka rum innan på ett hotell med fyra rum som hette Heléna. Det var supermysigt med lummig trädgård och gamla fina möbler. Takhöjden måste varit minst 5 meter!

Tyvärr fick vi bo på ett nybyggt hotell vid havet. Det var också fint, men det känns som man kan hitta hotell i den stilen i alla städer... Ett plus var poolen vid havet där det blev både eftermiddagsdopp och nattdopp. 

När vi checkat in gick vi till en restaurang för lunch. Stället är känt för ekologiska råvaror och helt färska produkter. De har nämligen ingen kyl. Istället handlar dom två gånger om dagen. Jag åt pasta med fisk och skaldjur och ett glas inhemskt vitt vin till det.

Strandpromenaden i pondicherry känns lite som Nice, fast Indien-bra.  Efter lunchen strosade vi där. Vi fick se en Bollywoodinspelning och vi träffade en liten liten apa!!! Det var en husdjurs apa som en pojke hade. Han fick rejält med pengar så vi fick hänga med den lille busen ganska länge. Jag matade den med små bananer och när den blev törstig fick den vatten ur en mugg. lite bajsig, men så söt!

På kvällen gick vi till poolbaren. Killarna (Mats och Peter) drack öl och jag GT. Därefter åt vi som orkade middag på hotelltaket. Grillade jätteräkor med limenudlar.

Auroville från google earth. Kolla även www.auroville.org

Igår var vi i Auroville. En by 2 mil norr om Pondicherry. Byn bildades i slutet av 60-talet och var till en början lite sektliknande med starka religösa åsikter. Idag känns det som att stävan att leva nära naturen och nära själen genomsyrar samhället. Byn är numera inte bunden till någon religös tro, men guldbollen, Matrimandir, som ligger i kärnan av Auroville visar ändå med sina meditationsplatser att djup koncentration är en viktig del i det hela. I övrigt får jag känslan att det fungerar lite som Christiania, fast knarken är utbytt mot ekologiska morötter. Allt från mat till kläder är ekologiskt och alla inkomster delas rättvist upp bland byborna. Jag läste på nätet att idag ses Auroville ofta som ett samhällsexperiment för rättvis ekonomi.

Tyvärr blev vår visit i Auroville kort. Vi åkte runt lite, parkerade bilen och började traska bort mot Matrimandir. När vi kom fram efter 15 minuters promenad visade det sig att man måste ha biljett för att komma in och de skulle man hämta vid bilparkeringen. Biljetten var gratis, men vi var ändå tvungna att visa upp den. Vi gav upp och åkte till beachen istället. Vi får se guldbollen en annan gång och jag tror att det blir bättre då! Man måste nämligen förboka om man vill se den inre kammaren i bollen med världens största kristall och då får man även meditera där i 15 minuter. Jag kan inte meditera, men det vore så coolt att få hänga lite därinne! Det blir nog en trip dit när Mickes mamma, Suzanne kommer!