Tillbaka en sista gång

Nu är vi hemma igen. Första synen som mötte oss utanför flygplatsen är den ni kan se här ovan... Allt är som vanligt, utom en sak, vi flyttar.

Nu börjar det verkligen kännas på alla sätt att våra Chennaidagar är räknade. Det är på gott och ont. Allt i framtiden känns spännande, men också nervöst. Allt blir nytt igen.

De sista veckorna kommer innehålla många blandade känslor och sorgliga avsked. Vi ska bjuda Leema med familj och Ramesh med familj på avskedsmiddag hos oss och så ska de få en fet bonus. De är värda det! Leema har varit lite ledsen redan nu och hon berättade att hon sagt till sin nya familj att ingen är så bra som hennes "First Madame"(=jag). Det var sött, men kanske inte så smart att säga till en arbetsgivare... Jag ska försöka fixa ett jobb till henne som hon kommer trivas med. Ramesh oroar jag mej inte för. Han kommer fixa något bra!

Tänkte ett tag att det bara skulle kännas bra att komma bort från Chennai, men nej. Trots att detta är en skitig jävla håla finns det många fina minnen!